Huvudspår

De första leksaksbilarna är tillverkade av bleckplåt som formas, löds samman och sen målas för hand. Hjul och lampor är ofta gjutna och täckta bilar har rutor av riktigt glas. De stora och fina bilarna har också fungerande rattstyrning och urverksmotor man kan dra upp. Sätter du ner dem på golvet kan de sedan köra av sig själva i stora cirklar tills kraften tar slut. Eller kanske till de kör över tårna på någon förälder? Det finns tidigt också små enkla leksaksbilar som säljs billigt av gatuförsäljare. Vissa av dem tillverkas med enkla medel av återvunnen plåt från konservburkar.

På 1930-talet minskar klasskillnaderna något och detta märks även i leksaksvärlden. De allra finaste leksaksbilarna försvinner precis som många av de enklare modellerna medan mellansortimentet växer. Nu får plåtbilarna också konkurrens av gjutna leksaksbilar som är betydligt billigare att tillverka. Till julen 1934 lanseras både amerikanska Tootsietoys och brittiska Dinky Toys i Sverige. När leksakstillverkningen tar fart igen efter första världskriget görs bilarna på ungefär samma sätt som tidigare, även om de förstås ser modernare ut. Men vid den här tiden tillverkas de inte längre enbart i Tyskland, utan i hela västvärlden.

Efter andra världskriget dominerar de gjutna leksaksbilarna och modellerna blir bättre och mer verklighetstrogna. Här finns pappas VW, lärarens Austin och den svarta Mercedestaxin. De stora plåtbilarna får batteridrivna elmotorer och produceras nu allt oftare i Japan. Även i Sverige tillverkas det tidigt leksaksbilar. Oftast är de gjorda i trä men det finns även små centimeterlånga bilar gjutna i tenn. År 1927 börjar Skoglund & Olsson i Gävle att tillverka stora tunga bilar i gjutjärn och på 1930-talet gör RS-Toys i Stockholm bilar jämförbara med Dinky Toys.