Huvudspår

Mekaniska leksaker har en lång tradition som går ända tillbaka till 1500-1600-talets fjäderverksdrivna automater. Många tillverkades i tyska Nürnberg och området var under lång tid centrum för den här typen av produktion. I början på 1900-talet finns det över hundra fabriker i Nürnberg som enbart tillverkar mekaniska leksaker av tunn bleckplåt eller i trä. Plåten stansas, präglas och målas för hand. Senare införs speciella tryckmetoder som gör att tillverkningen går snabbare och leksakerna blir mer detaljrika. I början använder man fjädrar för att sätta kugghjulen i rörelse, och man behöver dra upp leksaken med en nyckel.

Under 1890-talet kommer de första elektriska leksakerna och trettio år senare börjar man använda sig av små torrbatteridrivna elektriska motorer för att få leksaker att röra på sig. Ungefär samtidigt kommer de första elektriska tågen som drivs av 220V växelström, något som skulle vara otänkbart idag. Både de elektroniska leksakerna och de som drivs av svänghjulsmotorer (pull-back action) blir mycket populära. Idag drivs de flesta leksaker som kan röra sig, med batteri.

Och Sverige har vid den här tiden också egna tillverkare, även om de är få. Enköpings Leksaksfabrik som grundas runt 1893, är en av dem. Till en början tillverkar de främst miniatyrer av olika husgeråd men när efterfrågan ökar börjar de också med enklare handmålade plåtleksaker som till exempel hästar och fordon. De öppnar också en egen leksaksaffär men den läggs ner 1915 då de på grund av första världskriget inte kan importera stål från England. Även Ulricehamns bleckkärlsfabrik i Kungsör tillverkar leksaker i plåt, och här på Stockholm Toy Museum finns flera leksaker därifrån. Sverige har också egna tillverkare av mekaniska leksaker, även om de är få. Men Tyskland har alltså betydligt fler tillverkare. En av de största är Ernst Paul Lehmann Patentwerk som grundas 1881 och runt år 1920 arbetar fler än 800 personer här. Lehmans leksaker kännetecknas av invecklade finurliga konstruktioner som man är noga med att patentera. Leksakerna är alltid tillverkade i plåt som detaljrikt och färgglatt trycks eller handmålas.

En av Lehmans mest populära leksaker är Klätterapan som det produceras mängder av fram till 1950-talet. Lehmanns leksaker har ofta komiska och surrealistiska inslag. Det kan vara allt från fordon, djur och människor som motorcyklister eller steppdansare. Det finns flera exempel på stereotypa Lehmanfigurer som är både kränkande och rasistiska. Kunskapen och kännedomen om andra kulturer är vid den här tiden många gånger låg och det finns en rädsla inför det okända. Idag vet vi bättre och det kan vara svårt att förstå mycket av det som producerades.

Produktionen minskar hos Lehman men håller i sig under andra världskriget, trots att det ständig är brist på plåt. När kriget tar slut beslagtas det som är kvar. Fabriken byggs dock upp på nytt i dåvarande Västtyskland, och de börjar också tillverka plastleksaker. Lehmann Gross Bahn-tågen, eller som de också kallas Big Railway-tågen, blir en stor framgång på den amerikanska marknaden. År 2007 köps Lehmann Gross Bahn (LGB) upp av välkända Märklin. Lehmans leksaker kännetecknas av invecklade finurliga konstruktioner En betydligt billigare variant av plåtleksaker är de så kallade Penny Toys-leksakerna. Det är miniatyrleksaker i plåt som produceras i stora mängder främst mellan 1890-1930. Målgruppen är de stora grupperna av fattiga som inte hade råd att köpa de dyrare leksakerna. Då industrialismen tar fart i Europa flyttar många in till städerna och livet är för många ofta tufft och stora slumområden växer fram. De här enkla leksakerna blir populära tack vare sitt låga pris och de kallas Penny Toys just för att priset är en penny, vilket motsvarar en tioöring i Sverige på den här tiden.

De flesta Penny Toys tillverkas i Tyskland men även i Japan mellan 1940-1950. De känns igen av att de är enkla, små och gjorda i tunn plåt. Det finns i tusentals olika modeller som till exempel bilar, flygplan, båtar, dockskåpsmöbler och djur. I London säljs Penny Toys oftast av fattiga gatuförsäljare som i sin tur köper dem billigt i stora volymer från någon grossist. I Sverige säljs Penny Toys mest på de lokala marknaderna.

I mitten av 1960-talet börjar så plasten ta över allt mer och materialet kommer att revolutionera leksaksindustrin och intresset för de mekaniska plåtleksakerna minskar. De kallas Penny Toys just för att priset är en penny.